Livets orättvisor

Vi vet alla att livet kan vara mycket oberäkneligt, och ta vändningar som vi inte alls har någonting att säga om. Det bara blir så, och vi tycker att det är så fruktansvärt orättvist.

Sjukdomar bland annat, sjukdomar som inte går att bota fast de som kan försöker. Sjukdomar som drabbar människor som verkligen inte förtjänar det. Ingen människa förtjänar att dö före sin tid, men när den där människan är en genomgod person som i en bra värld skulle ha haft många år kvar i livet, ja då blir jag bitter. Och ja, då sörjer jag.

En del kanske kan tycka att jag engagerar mig för mycket. Tar med mig jobbet hem. Det skiter jag fullständigt i. Personen har jag känt kanske i två år. Men även fast jag bytte jobb, så hade jag kontakt med personen efteråt och var med på sjukhuset. Pratade i telefon, för det var inte så lång tid kvar. Personen ville ha kvar mig som stöd, och det var inte jobbigt på så sätt. Det jobbiga var det som hände. Det som hände var att personen inte finns mer, sjukdomen tog över kroppen. Trots livslust in i det sista. 

Jag minns det sista mötet på sjukhuset. Personen gav mig en kram, det har jag aldrig fått förut. Som om h*n visste att det var sista gången vi skulle ses. Tårarna som h*n kämpade febrilt för att förhindra skulle komma fram. Men vi såg. Det var en onsdag. Vi pratade i telefon torsdagen och fredagen. 

Måndagskväll fick jag ett meddelande. Att det var försent. 

Underbara människa, jag är så glad att du slipper ha ont längre. Jag är så glad att du slapp vara ensam när du vandrade vidare. Hon ringde mig denna vecka på onsdagen, och fick veta att det gick lugnt och stilla. Du hade inte ont, och hon trodde att du kände att du inte var ensam. Det glädjer mig.

Men jag är ledsen, och jag kommer vara ledsen ett tag för din skull. För att livet kan vara så orättvist mot goda människor. 

Vila i frid, vi ses i Nangijala!

Det gick så sakta, det gick så fort

Allt du ville göra, allt som du faktiskt fick gjort

Du ville så gärna få leva vidare på jorden

I stället minns jag nu de där sista orden

"Tack för att du kom hit, jag har ju förtroende för dig."

Sen lämnade du oss, är det rättvist så säg?

Det är svårt att finna en människa med ett större hjärta,

men nu slipper du åtminstonne din smärta.

Vi minns dig med glädje, vi minns dig med sorg

Men nu är du trygg i himmelens borg..

[Lise 2013]

Ha lite förbaskat perspektiv!

Nu är det jul igen och svenskarna konsumerar som aldrig förr. Jag kan själv gå till överdrift med julklappsinköp och dylikt. Jag köper massor med julmat, och det blir alltid massor över. Jag köper massor med julklappar, främst till sonen. Hans rum är fullt med saker. Han leker med hälften.
Jag har alltid varit medveten om att i tredje världen finns det barn som inte ens har mat för dagen, som är så svaga i sina små kroppar av hunger att de inte orkar stå, inte orkar följa med sin mamma eller pappa för att hämta vatten. Men idag sjönk det in på riktigt. På riktigt! Vad *** håller vi på med egentligen? Hur jäkla svårt skall det vara att hjälpa varandra? Ingen skall behöva gå hungrig i världen, om världens resurser fördelades jämt skulle alla ha mat för dagen.


 

Och nu finns det säkert något förbaskat pucko som tycker att vi inte skall behöva lida för det. Nej, det är sant. Men det är en stor skillnad att ligga och vrida sig i hunger, och i värsta fall dö än att ha möjlighet att köpa ditten eller datten för att man har lust. Ursäkta om jag låter hetsig, men jag blir så äcklad och ledsen över storkonsumtionen som jag själv deltar i. Men jag har äntligen, efter 28 år fått lite RIKTIGT perspektiv och vill GÖRA NÅGOT. Jag är månadsgivare till diverse föreningar och har skaffat ett fadderbarn. Men sen då? Vad kan man göra mer? Det finns hemlösa i Sverige också som går hungriga.

Vi måste göra någonting...NU!

Lögnen om tandfén.

Sonen har börjat tappa tänder. Sin första tand tappade han för ett tag sen, och den är fint sparad i en silverask med graveringen "min första tand". Sin andra tand tappade han idag på dagis, den har varit lös ett bra tag.

När jag hämtade på dagis idag så visade han stolt upp påsen med tanden. Fröken log och sa att hon hoppades att tandfén har en guldpeng redo. Sånt får man vara beredd på sa hon.
Jag smsade snabbt till sambon och förklarade läget och frågade om han hade några småpengar på sig.
Nä, svarade han. Jag hade själv inget löst på mig och kände inte för att gå bort till Willys för det. Det borde jag kanske ha gjort, det skulle nämligen visa sig bli dyrt.
Jag är mycket för traditioner, och tycker det är så oerhört mysigt med sägner som tomten, och tandfén. Väl hemma funderar jag på hur vi ska lösa detta, sonen har nämligen ett gott minne och kommer ihåg att man får en peng av tandfén när man tappat en tand. Jag måste alltså komma på något bättre, men som ändå inte tar bort magin i det hela. Så jag sätter mig brevid honom i soffan, där följande konversation utspelar sig;

Jag: Vet du, jag fick nyss ett sms från tandfén att man kan få VÄLJA mellan två saker när man tappat en tand.
Sonen (stora ögon): Vaa? Vaddå?

Jag: Tandfén sa att man kan få välja mellan en peng i riktigt guld, eller så för tandfén över en slant till mamma så du kan få välja en liten leksak nästa gång du är i stan.
Sonen: Ja!! Jag vill välja en leksak!

Nu är det bara att hoppas att han inte kommer ihåg detta till nästa gång, det kan bli dyrt.
Han har nämligen många tänder kvar att tappa.

12-10-09

Idag kom lilla trollet hem efter att han varit hos mormor och morfar i två dagar och två nätter. Jag har saknat honom galet mycket. Även om det så klart är skönt med lite egentid, men när han väl kommer hem så faller alla pusselbitar på plats på något vis. Att höra att även han har saknat mig värmer ett mammahjärta <3

Nu ska jag snart ha en Skypedate med finaste S framför Hollywoodfruarna, så mysigt!


Jag ska försöka göra mina blogginlägg lite fyndigare. Jobbar på det.

"De som kommit på lagen är glädjedödare, klart man måste kunna ta en starköl på sjön"

Orden kommer från Ulf Brunnberg, och han pratar om sjöfyllerilagen och promillegränsen på 0,2. Kändisarna rasar står det på Aftonbladet.

Lagen "försvårar den sociala samvaron för båtfolket" och "saboterar nöjet av att kunna välja måltidsdryck till sjöss", menar bland annat Ulf Brunnberg, Bert-Åke Varg, David Hellenius, Peter Magnusson och Anders Berglund. 

– Lagen är så urbota dum. Krogägarna får ju stänga igen. Jag är emot fylleri men det är klart att man måste kunna åka båt och samtidigt få trivas på sjön, säger Bert-Åke Varg.
Den pensionerade skådespelaren är starkt kritisk mot lagen.
– Det är så fruktansvärt överdrivet. De som infört lagen är fanatiker.  Jag vill jämföra dem med terrorister, de går inte att lita på. Och de ska bekämpas på samma sätt. 

Men hallå? Är de på riktigt? Hur kan man försvara sjöfylleri? För det är ju precis vad de gör, fast de väljer sina ord. Och stackars Ulf Brunnberg som blev så sur att han sålde sin sista båt på grund av detta. Bufuckinghu. En annan krake var upprörd för att han nu var låst till att dricka alkohol på sin egen ö, och kunde inte ta en öl hos grannen på den andra ön. Eh nej...så klart inte, om du hade tänkt att åka med båten efteråt. Tänker personen samma sak om bilkörning?

Alltså jag blir så förbannad över denna synen. Hade tänkt ut ett jättebra inlägg i fråga, men när jag satte mig ned för att skriva så vill jag bara säga att de är dumma i huvudet allihopa. Men jag hade tänkt skriva ett vuxen inlägg, jag hade faktiskt det.

Snart är semestern slut.

Nu börjar det bli dags snart. På måndag. Mindre än en vecka. Jobb efter semestern. Jag är inte alls redo, och skulle helst vilja vara hemma minst lika länge till och samla kraft och energi. Glädjs åt min fina kollega som nyss fått en ljuvlig dotter och får vara hemma och njuta av henne i ett år. Blev också glad när min andra kollega skrev på facebook att hon saknade mig. Jag förstår att det har varit tufft för henne när hon varit ensam i några veckor, jag vet själv hur det känns - och hur det kommer kännas efter nästa vecka när hon går på semester. Men en vecka tillsammans får vi i alla fall och jobba på, teamwork!

Utan mina fina kollegor så hade jag nog inte pallat, det är så många faktorer som gör att jobbet ibland känns tungt och övermäktigt. Som att trampa i havregrynsgröt. Men många av de människor jag möter i mitt jobb som kommer och är i tuffa situationer är så himla roligt att jobba tillsammans med! Att tro på de personer som ingen annan tror på. Det är ju därför jag jobbar med människor.

Jag har stora förhoppningar på hösten, och försöker verkligen tänka positivt. Vidareutveckling är a och o för att man skall trivas på sitt arbete. Mycket spännande. Och jag ska få gå en spännande kurs via jobbet också.

Ni märker att jag verkligen försöker med positivt tänkande?

Jag förstår inte.

Visst, barnet är gulligt och så det är de flesta barn. Men varför denna hysteri kring klippet? Jag tycker det mest låter skrikigt, och mer kan man kanske inte begära av en 3-åring. Jag kanske skulle lägga upp ett klipp där jag sjunger Manboy, men då skulle nog folk ringa polisen istället för Aftonbladet.