onsdag 2 maj 2012

Jag blir provocerad av Frida.

Jag blir provocerad av Frida som går ut i media med en tyck synd om mig mentalitet.

"Men snart därefter fick hon ont i ryggen och axeln av att jobba och klarade inte av att jobba i samma takt som förut. – En bra månad har jag fått ut 7000 kronor max och vissa månader, som nu, har jag inte tjänat någonting. Hennes axel värker ständigt och under intervjun masserar hon den hela tiden. –Jag är jätterädd för att slita ut mig helt. När jag inte har jobbat känns det bättre, men jag ska jobba i kväll. Jag kan inte tacka nej."
Om Frida har fått en förslitningsskada som faktiskt påverkar hennes arbetsförmåga så kan hon begära ett läkarutlåtande som hon lämnar in till arbetsförmedlingen och kanske är hon då berättigad till en lönebidragsanställning vilket möjligen ökar hennes chanser till en bättre ekonomi. Eller så ska hon kanske ta en annan typ av arbete? Omskola sig? Rehabilitera sig?

"För att få ut tillräckligt med pengar så att hon klarar sig har hon börjat sälja möbler och pantsatt en del smycken. Men även kompisar har erbjudit sig att hjälpa. – Men det är inte deras uppgift att försörja mig."

Nej, det är inte dina kompisars uppgift att försörja dig. Frida har tillgångar som hon inte använder sig av. Frida har en bostadsrätt som hon kan avyttra och där få pengar nog att hyra sig en lägenhet. Jag förstår mycket väl att hon inte vill det, och jag kan förstå att det suger hästballe att ens behöva tänka tanken. Men så funkar det. Hon kan inte få försörjningsstöd, för varför ska hon det? Skattebetalarna ska inte behöva betala för hennes eventuella lån på lägenheten. Eller ens hennes uppehälle när behovet kan tillgodoses på annat sätt genom försäljning av bostadsrätten.

Det jag menar är att det finns lösningar på hennes situation. Jag tycker det är osmakligt att gå ut i media och säga att vissa månader får hon äta knäckebröd för att hon inte har pengar. Nej, för att det finns kanske en anledning till att du inte får försörjningsstöd. Du har tillgångar. Vad vill du uppnå?