Nu är det jul igen och svenskarna konsumerar som aldrig förr. Jag kan själv gå till överdrift med julklappsinköp och dylikt. Jag köper massor med julmat, och det blir alltid massor över. Jag köper massor med julklappar, främst till sonen. Hans rum är fullt med saker. Han leker med hälften.
Jag har alltid varit medveten om att i tredje världen finns det barn som inte ens har mat för dagen, som är så svaga i sina små kroppar av hunger att de inte orkar stå, inte orkar följa med sin mamma eller pappa för att hämta vatten. Men idag sjönk det in på riktigt. På riktigt! Vad *** håller vi på med egentligen? Hur jäkla svårt skall det vara att hjälpa varandra? Ingen skall behöva gå hungrig i världen, om världens resurser fördelades jämt skulle alla ha mat för dagen.
Och nu finns det säkert något förbaskat pucko som tycker att vi inte skall behöva lida för det. Nej, det är sant. Men det är en stor skillnad att ligga och vrida sig i hunger, och i värsta fall dö än att ha möjlighet att köpa ditten eller datten för att man har lust. Ursäkta om jag låter hetsig, men jag blir så äcklad och ledsen över storkonsumtionen som jag själv deltar i. Men jag har äntligen, efter 28 år fått lite RIKTIGT perspektiv och vill GÖRA NÅGOT. Jag är månadsgivare till diverse föreningar och har skaffat ett fadderbarn. Men sen då? Vad kan man göra mer? Det finns hemlösa i Sverige också som går hungriga.
Vi måste göra någonting...NU!
