Sjukdomar bland annat, sjukdomar som inte går att bota fast de som kan försöker. Sjukdomar som drabbar människor som verkligen inte förtjänar det. Ingen människa förtjänar att dö före sin tid, men när den där människan är en genomgod person som i en bra värld skulle ha haft många år kvar i livet, ja då blir jag bitter. Och ja, då sörjer jag.
En del kanske kan tycka att jag engagerar mig för mycket. Tar med mig jobbet hem. Det skiter jag fullständigt i. Personen har jag känt kanske i två år. Men även fast jag bytte jobb, så hade jag kontakt med personen efteråt och var med på sjukhuset. Pratade i telefon, för det var inte så lång tid kvar. Personen ville ha kvar mig som stöd, och det var inte jobbigt på så sätt. Det jobbiga var det som hände. Det som hände var att personen inte finns mer, sjukdomen tog över kroppen. Trots livslust in i det sista.
Jag minns det sista mötet på sjukhuset. Personen gav mig en kram, det har jag aldrig fått förut. Som om h*n visste att det var sista gången vi skulle ses. Tårarna som h*n kämpade febrilt för att förhindra skulle komma fram. Men vi såg. Det var en onsdag. Vi pratade i telefon torsdagen och fredagen.
Måndagskväll fick jag ett meddelande. Att det var försent.
Underbara människa, jag är så glad att du slipper ha ont längre. Jag är så glad att du slapp vara ensam när du vandrade vidare. Hon ringde mig denna vecka på onsdagen, och fick veta att det gick lugnt och stilla. Du hade inte ont, och hon trodde att du kände att du inte var ensam. Det glädjer mig.
Men jag är ledsen, och jag kommer vara ledsen ett tag för din skull. För att livet kan vara så orättvist mot goda människor.
Vila i frid, vi ses i Nangijala!
Det gick så sakta, det gick så fort
Allt du ville göra, allt som du faktiskt fick gjort
Du ville så gärna få leva vidare på jorden
I stället minns jag nu de där sista orden
"Tack för att du kom hit, jag har ju förtroende för dig."
Sen lämnade du oss, är det rättvist så säg?
Det är svårt att finna en människa med ett större hjärta,
men nu slipper du åtminstonne din smärta.
Vi minns dig med glädje, vi minns dig med sorg
Men nu är du trygg i himmelens borg..
[Lise 2013]
