2012-01-24

Jag har insett hur oerhört mycket jag älskar mitt jobb. I alla fall 99% av tiden. Det gör mig lyckligt lottad. Jag får möta så många olika typer av människor som jag säkert inte skulle möta annars. Olika svårigheter i deras liv har gjort att de sitter framför mig och berättar. Ibland mer, ibland inte lika mycket.
Jag får en chans att möta dem just där och då, och tillsammans med dem försöka komma fram till hur de skall komma vidare på bästa sätt. Vid ett nytt möte med en för mig helt ny människa, så försöker jag att alltid komma in utan förutfattade meningar. Bilda min egen uppfattning. Ge en ny chans. Jag är inget proffs på något sätt, det finns mycket jag kan utveckla. Och många saker tycker jag är riktigt jäkla svårt. Men jag älskar mitt jobb. Och det är värt mycket. Och mina fina kollegor gör att de tuffa dagarna också är hanterbara.

Men visst får jag brytet ibland också.

Dag 7: En låt som påminner om tuffa tider, som jag fortfarande får den ”där känslan” av.

Eget rum?

Varför ha ett eget rum för sina leksaker egentligen när det finns ett helt vardagsrumsbord?

Dag 6: En låt som påminner om min nuvarande bästa vän.

Dag 5: En låt som får mig att tänka på en gammal vän.

Alicia - you know it :-)

Det var inte jag!

Jobbigt läge när man mellan besök käkar ägg på rummet. Det ska jag inte göra igen. Äggskal luktar, så det var faktiskt inte jag. Men man skulle ju lätt kunna tro det om man inte visste att jag var en väluppfostrad flicka.

Sent from my iPhone

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken..."

Senare i eftermiddag skall jag gympa förstår ni. På Friskis och Svettis. Så där som de duktiga människorna gör. Vi kan alla komma överens om att motion inte är min kopp te. Jag försöker undvika det så gott det går, och tar hellre en kaka till. Men det får ju också sina konsekvenser, att ta en kaka till och inte gympa som normalt folk. Men när man börjar komma upp i åldern (blir 28 i år) så ändras ämnesomsättningen, har jag märkt. Jag kan inte riktigt längre äta vad jag vill utan att det får sina konsekvenser, och det har jag mycket svårt att acceptera. Men måste väl acceptera det om jag vill kunna känna mig bekväm i mig själv.
Att gå upp 15 kilo på ett halvår är mycket för mig. Så nu har kollegan dragit med mig på ett pass gympa, och jag har dammat av mina flashiga gympaskor och gympakläder (ja, jag äger faktiskt sådana). Gäller bara att komma i dem också, det var ju det där med ämnesomsättningen jag nämnde förut...

Det kunde ju gärna få vara lite enkelt bara...

Dag 4: En speciell låt för dig och din älskling.

Dag 3: En låt av en artist som jag beundrar.

Mrs Special

Lilla mysgumman är rolig hon. Hon står och vrålar vid ytterdörren och vill ut. Så jag släpper ut henne. Då springer hon direkt runt huset, in på altanen, ställer sig vid fönstret och vill in. Och så där håller vi på på vår gata i stan.

Dusch

Vi tar en dusch på vägen. Gamla Bettan måste ju få sitt med :-)

Testing.

Testar mobil-blogg-funktionen.

Socialisering.

Då ska man snart åka och socialisera sig. Sånt där som jag inte är bra på privat.
Men det blir tårta, så jag får äta mycket och prata lite. Det kommer folk som jag inte träffat på mycket lång tid, och det finns kanske en orsak till det. I sådana här fall är det extra tur att man har barn, för fokuset har en förmåga att hamna på dem. Min son kan jag prata om hur mycket som helst. Mammas älskling.

Dag 2: En låt som påminner om någon speciell tid/period i mitt liv.

Dag 1: en låt som beskriver min musikstil

Jag tycker onekligen att det är svårt att hitta den där låten som skulle representera min musiksmak. Musiksmaken är bred, och olik sig själv. Men lugnet i den här tycker jag om, och generellt sett så tycker jag mest om den typen av musik.

14 dagars musiklista

Jag känner mig rastlös, och eftersom jag är en riktig fjant när det gäller sådana där 'listor' som egentligen är ganska larviga, så kör jag på en sån eller två. Okej nu ljög jag, jag tycker de är roliga - men tror knappast att någon annan finner ett intresse i detta. Men men, so be it.

Utmaningen går ut på att lägga ut en låt/video varje dag under två veckor och sen ska man berätta lite varför man just valden den låten. Jag kommer lägga upp YouTube klipps så blir det enklast för alla att titta/lyssna. Jag börjar redan i nästa inlägg med Dag 1.

Alla relaterade inlägg kommer ligga under kategorin ”14 dagars musiklista”. Då kör vi!

Dag 1: En låt som beskriver min musikstil.
Dag 2: En låt som påminner om någon speciell tid/period i mitt liv.
Dag 3: En låt av en artist som jag beundrar.
Dag 4: En speciell låt för dig och din älskling.
Dag 5: En låt som får mig att tänka på en gammal vän.
Dag 6: En låt som påminner om min nuvarande bästa vän.
Dag 7: En låt som påminner om tuffa tider, som jag fortfarande får den ”där känslan” av.
Dag 8: En låt som påminner om en speciell dag.
Dag 9: En låt som betyder mycket för mig.
Dag 10: Den bästa låten just nu.
Dag 11: En låt från min favorit artist of all times.
Dag 12: En låt från en ny favoritartist.
Dag 13: Den bästa videon just nu.
Dag 14: En låt som gör mig glad.

Fredagen den 13e

Idag är det fredag - och veckan har känts alltför lång. Jag har den senaste tiden tyckt att veckorna bara rusar förbi, men inte den här veckan. Den har gått långsamt. Men nu är det fredag, och fredagsmackan har nyligen intagits på jobbet. Jag har ett möte halv två, annars är det bara att sortera papper som jag har att fylla dagen med. Men jag ska väl inte klaga på att det är lugnt egentligen, jag vet ju att snart blir det fullt ös igenom i och med att det är månadsskifte och pengar skall bifallas eller avslås.

Sen tycker jag att vädret kan ta och bestämma sig också. Kallt och varmt och vartannat, man vet aldrig om man klätt barnet rätt vid dagislämning utan jag får gå mer på magkänslan. Det brukar funka. Att följa magkänslan.

Inbjudningskorten till sonens födelsedagskalas är skickade också, och sen ska bakning och inköp inför det planeras. Den 28e blir det av. Den 1/2 fyller han år. 5 år. Stora killen. Skolan snart.
Det där med att bjuda in barn till kalas tycker jag är skitsvårt, och jobbigt. Självklart vill jag inte att något barn skall känna sig utanför, men samtidigt så skall ju sonen få bestämma vem som han skall bjuda. Alla kan vi inte bjuda, vi får inte plats. Det hade varit enklare om dagis bestämde sånt där åt oss föräldrar, så hade man bara fått gilla läget. Men då hade jag väl gnällt över att de frångick självbestämmandeprincipen istället. Så det får bli som det blir. Vi har bjudit de vi har bjudit. No more, no less.

Nu ska jag roa mig med att poppa musik på kontoret och sortera in papper i akt.

I'm just a dreamer.

Då var helgerna slut, och allvaret börjar snart igen. Har varit ledig sedan i torsdags, och börjar jobbet igen på onsdag. Har varit riktigt skönt att inte tänka på så mycket mer än att sonen ska ha mat och rena kläder, och därefter ta dagen lite som den kommer.

Jag har fått frågan om jag har något nyårslöfte. Nyårslöfte. Jag brukar vara försiktigt med vad jag lovar om jag inte vet med all säkerhet att jag kan hålla det. Jag skulle kunna köra klassikern; sluta snusa och komma igång med träningen. Men det vet vi väl alla hur det skulle sluta. Tankarna kommer genast till den 1,5 vecka jag körde LCHF och inte fick dricka coca cola. Det var en riktig pina, jag skojar inte. Men jag försökte.
Och jag kommer ihåg när det började skita sig igen. Vi hade vid tillfället frukostmöten varje tisdag på jobbet. Jag promenerade dit (ha! motion) och brukade (brukar) köpa en kaffe på OK på vägen.
Svårt när coca colan var precis vid disken då jag skulle betala. Men en liten burk är ingen fara. Så jag köpte en liten burk, och gömde den i jackan som en fullfjädrat alkoholist och drack den i panik. För tänk om någon skulle se? Men vem skulle egentligen bry sig?

Jag snackar istället nyårsutmaningar. Jag skall försöka att sänka kraven på mig själv, och inse att jag är okej ändå. Jag skall jobba på att vara mer social, sen får det bära eller brista.

Gåshud.

Människorna på bussen.

Idag åkte jag buss med sonen. Han ville sitta längst bak, för det gör de coola människorna säger han. Så vi var väl extra coola idag. Längst bak i bussen har man mycket bra utsikt över de andra människorna som kliver av och på. Alla satt vi på samma buss, med olika syften att ta oss någonstans.
Ibland när jag sitter så fastnar jag i tanken om vem vilka de andra människorna är, och hur deras livssituation ser ut. Nästan alla typer finns respresenterade.
Den äldre farbrorn frågar tonårskillen med hörlurarna om han har en penna att låna ut, det har han och lånar ut den. Farbrorns ansikte spricker upp i ett leende, precis som om han tänkte att det fortfarande finns hopp om dagens ungdom. Han skriver någonting, och lämnar tillbaka pennan. Där. Två annars för varandra okända människor växlar ord, skapar ett möte. Om inte farbrorn hade behövt en penna på just den bussen hade de två med största sannolikhet aldrig pratat. Möten.

Jag svamlar, men det gör ingenting. Jag ska fortsätta att sitta längst bak i bussen och iaktta människorna som åker med mig. Kanske pratar jag med någon ibland, kanske pratar jag med någon främling om jag har en bra dag. Gör det du med, du vet aldrig vem du träffar. Det kan bli riktigt intressant.