Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, men så kan det vara. Och så är det.
Någonting har jag dock funderat över ett tag nu, kring det här med att försvara sig själv - och då främst på dagis eftersom funderingarna gäller min son som snart fyller 5 år.
Sonen och en ett år yngre pojke lekte tidigare mycket med varandra, men efter sommaren har de inte gått ihop och personalen på dagis har då särat på dem för att undvika konflikter. Bra så.
Jag vet att min son kan tjafsa också, och det sticker jag inte under stol med. Men jag har vid hämtning och lämning observerat den andra killen lite och han är mer uttåtagerande än min son. Så är det. Men återigen, min son kan också tjafsa oprovocerat.
Till saken då. I går berättade sonen att killen hade rivit honom på dagis, och visade röda rivmärken på halsen. Jag frågade om fröken hade sett när X gjorde detta, och vad hon då sagt. Sonen sa att det hade hon, och hon hade sagt åt X. Men det är inte alltid som personalen ser, och vad skall barnen då göra när de utsätts? Jag tycker att de skall få visa att det inte är okej, att de får försvara sig. Inte skada någon annan tillbaka på det sättet, men om ett barn inte slutar eller lyssnar när ett annat barn säger 'nej, jag vill inte!' och personalen inte ser - då anser jag att de självklart skall få försvara sig. Att visa att de inte accepterar att någon gör de illa. Att det inte är okej.
Detta sa jag till min son, men var noga att påpeka att man inte medvetet får göra någon annan illa.
Vad tycker ni om saken?
