Mina tankar kring hen.

Jag är en motståndare till 'hen' - kan man väl säga. Jag ligger relativt lågt i diskussionerna, för jag orkar inte argumentera och var och en har rätt till sin åsikt angående ordet. Det respekterar jag. Men här i min anspråkslösa lilla blogg tänker jag försöka ge min syn på saken, och så får det låta som det gör.

Som sagt, jag tycker inte alls om ordet. Jag tycker det är en larvig påhitt som låter otroligt illa. Vi föds antingen till flicka eller pojke (ja en del föds tvåkönade, men där finns det ett annat ord och det är en helt annan diskussion). Det heter hon eller han, man är flicka eller pojke - inget annat. Flickigt eller pojkigt däremot får jag en allergisk reaktion mot. Alla är vi individer med olika preferenser, det handlar snarare om att vi skall arbeta mot ett mer jämnställt samhälle för båda könen.
En lång väg, jag vet - men att lägga till en så kallad neutral könsbenämning tror jag istället gör att det känns mindre okej att faktiskt vara flicka om man vill vara det, eller pojke om man vill vara det. För fasiken, det är ju så vi är skapade - ta tag i de verkliga problemen istället.

En vanlig missuppfattning

...att det enda personer inom min yrkeskategori gör är att....räkna hur mycket pengar folk skall få eller inte. Jag blir så trött och ledsen på den här missuppfattningen, och skulle mer än gärna köra en hel harang varje gång om hur liten del som är egentligen just det. Och hur stor delen är som leder fram till det. Men ibland blir man bara för trött, och skriver ett surt blogginlägg istället. Det handlar om arbete i familjer, självklart kring ekonomin, men även runt omkring. Samverkan med andra inom samma förvaltning, med andra samarbetspartner, det handlar ofta om en klump i halsen, oro i magen och en önskan om att rädda världen. Och ofta en insikt att det inte alltid går. Känslan som följer med den insikten. Så känns det ibland, och mer ofta än sällan den senaste veckan. När man river sitt hår och i frustration bollar med sina underbara kollegor hur man nu skall gå vidare. När det man tänkt inte blir.

Men självklart också känslan man får när det går bra, när personer lyckas! När man får credd för sitt arbete från de personer man i grund och botten arbetar för, tillsammans med. Det är då allting är värt det.

'Cause every little thing gonna be all right.

Det är inte alla dagar som går precis som man har tänkt sig, och som efterlämnar de känslor och tankar man önskar. I mitt arbete möter jag olika typer av människor, i olika livssituationer - och jag älskar mitt jobb, just för att det är så varierande. Man får en bild av hur människor kan fungera, och lär sig mycket nytt.

Vissa människor vill man bara ge en ordentlig kram och säga att allt kommer ordna sig, medans man med andra får lust att ruska om, ta i örat och be dem skärpa sig.

Idag har det varit en sån dag, där jag fått uppleva båda dessa känslorna.

Klokhet.

Sometimes you have to distance yourself from people. If they care, they will notice and be bothered. If they don't, you will know where you stand. 

Det där med människor och apor.

Idag när sonen och jag promenerade hem från dagis i solskenet så hade vi ett djupt samtal om vart vi människor kommer ifrån.

Sonen: Mamma, har vi varit apor innan vi blev bäbisar?
Jag: Hur menar du nu gubben?
Sonen: A på dagis har sagt att vi var det.
Jag: Det är olika vad människor tror att vi kommer ifrån. En del tror att vi människan var apor först. Jag tror att det är Gud som skapat människan och att han finns uppe i himlen för att hjälpa oss om vi behöver.
Sonen: Jaha, men DET tror jag också.

Jag som kristen har ju självklart en önskan om att sonen skall följa i samma fotspår, men vill också att det skall komma från honom själv om han väljer det. Det ska inte vara något som 'bara blir'. I vår diskussion ville jag på en 5-årings nivå försöka få fram detta.

Jag: Men du ska veta gubben att det du väljer att tro på ska känna bra i hjärtat, och det är okej att tro på olika saker. Så länge man mår bra och är lycklig.
Sonen: Ja det är det mamma, det är okej.

Jag älskar när vi får de här stunderna tillsammans, och han ställer sina frågor. Han är en fantastisk liten person att diskutera med. Jag älskar dig gränslöst lilla gubben.