Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, men så kan det vara. Och så är det.
Någonting har jag dock funderat över ett tag nu, kring det här med att försvara sig själv - och då främst på dagis eftersom funderingarna gäller min son som snart fyller 5 år.
Sonen och en ett år yngre pojke lekte tidigare mycket med varandra, men efter sommaren har de inte gått ihop och personalen på dagis har då särat på dem för att undvika konflikter. Bra så.
Jag vet att min son kan tjafsa också, och det sticker jag inte under stol med. Men jag har vid hämtning och lämning observerat den andra killen lite och han är mer uttåtagerande än min son. Så är det. Men återigen, min son kan också tjafsa oprovocerat.
Till saken då. I går berättade sonen att killen hade rivit honom på dagis, och visade röda rivmärken på halsen. Jag frågade om fröken hade sett när X gjorde detta, och vad hon då sagt. Sonen sa att det hade hon, och hon hade sagt åt X. Men det är inte alltid som personalen ser, och vad skall barnen då göra när de utsätts? Jag tycker att de skall få visa att det inte är okej, att de får försvara sig. Inte skada någon annan tillbaka på det sättet, men om ett barn inte slutar eller lyssnar när ett annat barn säger 'nej, jag vill inte!' och personalen inte ser - då anser jag att de självklart skall få försvara sig. Att visa att de inte accepterar att någon gör de illa. Att det inte är okej.
Detta sa jag till min son, men var noga att påpeka att man inte medvetet får göra någon annan illa.
Vad tycker ni om saken?
Vilket sammanträffande, för jag funderade över precis samma sak igår. Jag tänkte dock mer i allmänna termer. Lite dubbelmoral nästan; Vi lär våra barn att man inte ska slå tillbaka när någon slår en. Att man inte ska vara elak tillbaka när någon är elak mot en.
SvaraRaderaSamtidigt vill vi lära våra barn att våga stå på sig och säga ifrån när de blir illa behandlade. Hur går detta ihop egentligen?
Min äldsta son har ett 3 killar i klassen som ibland är rätt elaka mot honom. Jag blir frustrerad över detta.. De barnen tjallar på fröken när mitt barn har försvarat sig genom att säga något elakt tillbaka eller slå tillbaka. Och plötsligt är det min son som får stå där med skulden.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska agera. Jag säger så klart till sonen att han måste berätta för fröken när de är elaka, och att han får berätta för mig med.
Men det är ju de där små subtila kränkningarna som ingen annan ser, som inte riktigt går att säga till om. Små elaka ord eller antydningar i förbifarten. De som sårar mest. Jag vet inte hur jag ska hantera detta :(
Svar till Eva;
SvaraRaderaJag sa till min son att han får knuffa bort någon om de inte lyssnar när han först säger nej, och om inte någon fröken finns i närheten.
Jag tycker du gör helt rätt i att uppmana din son att berätta för dig när de är elaka, och klart att grabben skall få försvara sig! Alla barn har ju en integritet som vi måste värna om, de är små och har svårt att hantera detta själva.
Jag kan inte säga vad du skall eller inte skall göra, du känner ju din son bäst. Jag kan bara berätta vad jag hade gjort. Jag hade frågat min son hur dagen i skolan varit, vem han har lekt med - och om han varit ledsen eller glad. Då berättar han förhoppningsvis om någon varit elak mot honom. Och om han säger att så är fallet, att någon varit elak - så hade jag sagt till honom att jag vill prata med fröken om det - att han inte gjort något fel, och att det inte är okej att de andra barnen gör så mot honom.
Sen hade jag bett till Gud att skolan hade en bra plan för sådana här saker, och sett till att aktivt arbeta med det, och motverka.
Det är så vi har gjort hittills, men han brukar inte vilja prata så mycket om hur det är. Om jag frågar rakt ut om någon har varit elak mot honom så svarar han oftast inte alls, är tyst ett tag och börjar sen prata om nått annat. Eller som han sa sist - "Det är en svår fråga att svara på". Kanske vet han inte riktigt heller själv vart gränsen för "elak" går.
SvaraRaderaSkolan verkar bara se de uppenbara situationerna - när någon slåss eller säger något direkt elakt. Men om någon säger till min son "Spiderman är äcklig", i syfte att såra sonen som har en spiderman-mössa på sig, så kommer ju ingen observera det som direkt mobbning (detta hände sist jag lämnade sonen på skolan och vi väntade på att fröken skulle låsa upp. Tyvärr sprang pojken iväg, innan jag hann ge någon drypande kommentar som svar).