...att det enda personer inom min yrkeskategori gör är att....räkna hur mycket pengar folk skall få eller inte. Jag blir så trött och ledsen på den här missuppfattningen, och skulle mer än gärna köra en hel harang varje gång om hur liten del som är egentligen just det. Och hur stor delen är som leder fram till det. Men ibland blir man bara för trött, och skriver ett surt blogginlägg istället. Det handlar om arbete i familjer, självklart kring ekonomin, men även runt omkring. Samverkan med andra inom samma förvaltning, med andra samarbetspartner, det handlar ofta om en klump i halsen, oro i magen och en önskan om att rädda världen. Och ofta en insikt att det inte alltid går. Känslan som följer med den insikten. Så känns det ibland, och mer ofta än sällan den senaste veckan. När man river sitt hår och i frustration bollar med sina underbara kollegor hur man nu skall gå vidare. När det man tänkt inte blir.
Men självklart också känslan man får när det går bra, när personer lyckas! När man får credd för sitt arbete från de personer man i grund och botten arbetar för, tillsammans med. Det är då allting är värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar