Det där med människor och apor.

Idag när sonen och jag promenerade hem från dagis i solskenet så hade vi ett djupt samtal om vart vi människor kommer ifrån.

Sonen: Mamma, har vi varit apor innan vi blev bäbisar?
Jag: Hur menar du nu gubben?
Sonen: A på dagis har sagt att vi var det.
Jag: Det är olika vad människor tror att vi kommer ifrån. En del tror att vi människan var apor först. Jag tror att det är Gud som skapat människan och att han finns uppe i himlen för att hjälpa oss om vi behöver.
Sonen: Jaha, men DET tror jag också.

Jag som kristen har ju självklart en önskan om att sonen skall följa i samma fotspår, men vill också att det skall komma från honom själv om han väljer det. Det ska inte vara något som 'bara blir'. I vår diskussion ville jag på en 5-årings nivå försöka få fram detta.

Jag: Men du ska veta gubben att det du väljer att tro på ska känna bra i hjärtat, och det är okej att tro på olika saker. Så länge man mår bra och är lycklig.
Sonen: Ja det är det mamma, det är okej.

Jag älskar när vi får de här stunderna tillsammans, och han ställer sina frågor. Han är en fantastisk liten person att diskutera med. Jag älskar dig gränslöst lilla gubben.